Jag som sitter bakom knapparna heter Tina. Jag är 41år gammal, och jo det känns verkligen gammalt emellanåt. Fast för det mesta känner jag mig minst 50 år ung.
Mina hunderfarenheter är egentligen inte så stora. Jag vill ständigt lära mig nya saker om våra fyrfotade vänner, däremot så är det inte sagt att jag använder mig av allt jag lär mig. Ibland händer det att det jag lär mig kanske inte passar på det jag vill göra. Jag vill gärna förstå vad det är jag gör, varför, och hur min hund ska förstå det. Ibland blir det lite "try and error", försök och misslyckas, och då har jag ju i alla fall lärt mig hur jag inte ska göra.
Familjen består av mig, min man Björn, äldsta sonen på 24 år och utflyttad, yngsta sonen på 14 år och en dotter på 6 år.
Å så har vi ju Houston, även kallad Pjuklarven. Påhittig, kreativ, 4 år, busig, skällig, och låter som en katt emellanåt. Han är en Papillon. En stark hund. Han gillar mat. Är gärna med och försöker komma med synpunkter när husse och matte tillagar maten. Går så där om jag ska vara ärlig.
Nykomlingen Dallas är en frisk fläkt i familjen. Papillon även han, men ganska så olik Houston. Lite busig, charmig, mjuk och mysig. Nu är han 1,5år. Vi är fodervärd till Dallas, och tar med honom på lite utställningar. Det går hyfsat. Dallas gillar att vara med oss. Somnar gärna nära oss, men kan lika gärna ligga helt själv mitt på golvet. Det här med att åka bil är ingen höjdare i Dallas värld, men i en gammal bil går det jättebra.
Texas, Papillon och Raggartass, är en ängel nu. Otroligt saknad. Han var blind p.g.a. olyckor och nästan döv. Den mest otroliga hund som någonsin funnits. Jag kan säga med stolthet: Jag fick den äran att lära känna Texas. Det var inte åldern som tog honom, utan cancern. Han blev opererad en gång, men allt gick inte att ta bort från vänster framben. Cancern kom tillbaka efter ett halvår och Texas blev snabbt mycket dålig. Texas fick somna in i baksätet på Kapitänen 2011-08-11, omgiven av personer som älskade honom. Alltid det bästa för Texas!
Vi bor på landet utanför Enköping i ett rött hus med vita knutar. Houston och Dallas är med mig på jobbet i Upplands Väsby varje dag. De jobbar med att förstöra dokument och riva sönder kartonger.
På fritiden åker vi gärna raggarbil, eller som det så vackert heter, entusiastfordon. Det som står i garaget är en liten, liten röd Plymouth SportFury cab från 1967. Brevid den lilla röda är en royal blå Opel Kapitän från 1962. Ett par mil bort finns det en till Opel Kapitän, men den är från 1960. Den är grå och ska jobbas lite med. Den har det lilla sällsynta tillbehöret Overdrive, och till nästa år ska den få ett tillbehör till: soltak.
Vi turar runt som kungar i våra bilar, och på sommaren är vi både här och där.
Kaptenskan, Opel Kapitän från 1962. Med servo och hydramatic växelåda.
Bilden på Kapitänen är tagen av Sandra L.
Cathleen, Plymouth SportFury från 1967.
Vi har fått tillstånd att använda den här bilden.
Lilla Tyskan, Opel Kapitän från 1960. Med Overdrive och snart soltak.